Jag fångar min reflektion i fönstret i Downtown D-tåget. I min badrumspegel, som jag passerar med en butik. Medan jag fortfarande kämpar varje dag för att leva bekvämt i min kropp (jag är en storlek 22, 5 fot 6), tycker jag ofta att det är ännu svårare att leva i min hud.

Omkring sex månader kort av 25 märkte jag att de fläckar som bildade på min haka och pannan var inte bara den tillfälliga stressrelaterade ZIT. De var cykliska, de varnade även när jag inte valde dem, de var otroligt smärtsamma. Genom mina sena tonåringar och tidiga tjugoårsåldern hade jag aldrig mer än enstaka flareup, och aldrig de som gav mig så mycket skam. Jag gick av min hormonella födelsekontroll, tänker det var problemet, men det kvarstod fortfarande. Jag slutade ha på sig smink helt, rädd för att agitera min hud.

ANNONS

Som så många andra kvinnor slogs jag med plötsligt vuxen akne som ett resultat av PCOS (Polycystic Ovarys syndrom) och visste inte det. Det var inte förrän jag faktiskt gick till en hudläkare, som föreslog, från mina akne mönster, att jag kanske har tillståndet. Jag gjorde en mental anteckning för att kolla på det och frågade vad som kunde göras om min hud. Jag var ordinerad Aczone Gel, 5%, liksom en retinoid (adapalen) och en tretinoin (atralin)

Dessa mediciner förbättrade kraftigt min hud under en kort tidsperiod. Kombinationen av alla tre avgjorde de skrämmande röda stötarna som lovar min haka, kinder och min panna. När mitt ansikte rensade upp blev jag upphetsad på utsikterna att kunna bära smink utan att känna att jag bara täckte en katastrof. Jag inser inte då hur illa varumärkena hade varit skred mig, i mer än bara en fysisk mening.

När jag tittade i spegeln är det här jag såg: sjunkna ögon och hemsk hud, brutna kapillärer runt min näsa, påsar under mina ögon som jag har haft sedan jag var fyra, den konstiga kycklingpoxen ärr över min högra panna. När min hud började rensa upp såg jag mitt ansikte, mitt nakna ansikte, och jag tyckte inte om vad jag såg. När jag var inslaget i akne som täckte mitt ansikte, behövde jag inte ta itu med det faktum att jag inte särskilt tyckte om mitt ansikte.

ANNONS

Cats & Makeup Sweatshirt ??

$ 42

Shoppa nu

ANNONS

Trots den myriad av behandlingar som jag nu använder, är jag fortfarande ovillig att bära smink och prova nya produkter. Jag är rädd att min hud kommer att reagera dåligt eller att den kommer att brinna. Denna rädsla har dock gjort mig bekvämare i att visa mitt nakna ansikte. När jag brukade gå ut med ett nakna ansikte (och jag menar att du inte ens concealer) skämdes jag ut i spegeln. Jag hade fortfarande allergins ögon och ärr, men som jag lärde mig att hantera mitt nakna ansikte som det var, insåg jag att medan jag hade skäms över akne, hade jag ofta använt det som en filt för mina osäkerheter när det kom till mitt naturliga utseende. Nu när min hud var på väg till återhämtning, hade jag inget att gömma sig bakom.

Att leva med min akne, och lära sig faktiskt som mitt eget ansikte igen, är en av de svåraste sakerna jag har haft att göra. Jag brukade alltid tänka ärr var riktigt coolt tills jag började se dem på mitt ansikte … och känna dem långt djupare.

Min hud har kommit långt under de korta månaderna sedan jag började använda receptbelagda läkemedel. Att hitta rätt balans i hudvård har också hjälpt. Nuförtiden håller jag med enkla produkter och en typisk skum, sköljning, upprepningsläge. Jag rensar med Neutrogena Ultra Gentle Cleanser, och min gå till Daily Fiuturizer har varit Biars Kao Japan Aqua Rich SPF50 + / PA ++++ solskyddsmedel. Det är en vattnig gel som sänker in och lämnar min hud skyddad och fuktad utan att bli fläckig.

Jag försöker komma ihåg att dricka tillräckligt med vatten (något jag känner varje person kämpar med) och äter rätt mat för att se till att min hud kan göra det bästa med vad den ges. Efter allt kampen är det allt jag kan göra, det bästa med vad jag har.